kakor & saxofoner

Nu fikar folk. De äter upp Oreo-kakorna. Snyft. 
Det är Kakans fel att jag har fastnat för kakor. Haha Kakan kakor, hahahaöööeh.
Hon bjöd på en Oreo och jag var fast. Men nu är de nog slut. Dåligt för mitt psyke bra för kroppen. Kanske kan jag tugga i mig en riskaka istället, sådana är ju kända för att innehålla mycket näring.


OOoooooh jag måste berätta en spännande sak. Igår stod jag i köksutrymmet här på paps jobb. Plötsligt tutade något från rummet, sedan tutade det igen. Jag undersökte kylskåpet, öppnade lådor och frys i jakt på en liten köksfarbror* eller dylikt som gömt sig någonstans. Tomt. 
"Det var säkert bara kylen som gnällde lite" tänkte jag och lämnade tutet. 
Lite senare tutade det igen, den här gången olika tut och mycket längre, då slog det mig. Någon övade saxofon i källaren. En jävligt dålig saxofonist som på måfå blåste spott i ett jazzinstrument. Jag lyssnade en stund men kunde inte urskilja någon melodi, istället knackade jag "hälsa för halsen, bronzol*" och gick därifrån.



* en köksfarbror är en liten snubbe som bor i köket, oftast i kylskåpet. Det är han som tänder lampan i kylskåpet och river ut bestick på golvet på morgonen när man är trött och ljudkänslig. Och seriöst, jag letade efter en sådan.

2* knack, knacki knackknack. knack-knack. den typiska knackningen.

(testa att säga knack flera gånger för dig själv. det låter väldigt konstigt)

//pasta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0